3 månader sedan hörde vi hennes fina skrik bakom det där skynket på BB i Malmö. Stora tjejen. När jag kollar på bilder så ser jag vilken skillnad det är på henne nu.

Hon kan fortfarande ha storlek 56 med också 62 nu. Utom i pyjamas för där är 62 ett måste. Tror hon har långa ben men ganska kort överkropp som sin pappa. 

Massor av saker förändras men humöret är fortfarande detsamma, det är ju personlighet. Men hon är så glad och pratar, jollrar och skrattar så hon tjuter varje dag. Och jag är glad att hon har humör och är bestämd så ingen kan köra över henne. Och det är bra att säga till när man inte är nöjd när man är en bebis för det är ju så man överlever.

Hon trivs för övrigt bäst hemma och är inte glad för när det blir på tok för mycket miljöbyte eller man får passas mellan allt för många okända famnar. Då vill hon helst vara hos sin mamma där det känns tryggt. Hon är också i en himlans mammig period nu men det är bättre så pappa och närmsta släkten går bra nu igen. 

Hon älskar också sitt babygym och kan ligga där länge och fundera. Hon är stark i nacke och vill gärna att man har henne sittandes i knät numera. Sova på mamma är inget för henne längre, hon vill hellre ligga i babynestet eller i sin säng då. Däremot vill hon inte vara ensam utan är gärna nära annars. Bästa är att få vara i en famn när man är vaken.

Men vi har hittat våra rutiner nu. Vi hör när det är trötthet, hunger eller uttråkning. Dagarna flyter på snabbt men slösas verkligen inte bort. Vår nöjda lilla tjej som sover 12 timmar på natten utom för ett morgonavbrott vid 06 där hon vill ha lite käk men sen somnar om. Och hon somnar direkt när man lägger henne i sängen och petar in nappen på kvällen vilket är skönt för hennes mamma och pappa. Det är ett ganska nöjt barn vi fått faktiskt.

Stora lilla unge. Vad jag älskar dig Nicole. Mer än jag någonsin kan säga i ord.