Sätesbjudning och vändningsförsök

Som sagt är det en äkta Magnusson där inne för den är envis som tusan.

Vi visste att vi skulle få åka in och prova vända idag men inte när. Efter stadsministeromröstningen på tv4 ringde telefonen och vi vart välkomna in till BB i Lund. Fick ett rum och där hängde vi ett tag. Jag fick sedan en sån snygg vit rock och magen kopplades upp till monitor. 
Fick otäckt nog en sån nålgrej i armen, läkaren kom och de sprutade in bricanyl vilket kändes mindre läskigt än väntat. Själva vändningen var ju däremot så mycket värre än jag trott och värre än folk sagt!! Provade 4 gånger i rad och det gjorde ont som tusan. Fy!
Ungen rubbades inte så tillslut gav vi upp och blev övervakade på monitorn igen. Sedan fick vi upp och göra en narkosbedömning och nu är det bara att vänta på tid för planerat kejsarsnitt. 
Inte som jag tänkte mig från början med det känns bra. Och nu vet jag att jag aldrig behöver genomgå den vändningsskiten igen!!! 

Efter åt vi på Max och jag som inte ätit på många timmar och bara en lätt frukost tröck i mig maten. Avslutade såklart med chokladmilkshake. Kändes som detta var min godaste måltid i livet!

Är helt mörbultad nu och magen kommer säkert ha blåmärken imorgon... Ska ligga på soffan och chilla resten av denna fredag.


Månad 8

Hjälp vad tiden går! Nu är vi inne i sista månaden. Helt sjukt faktiskt! Och som vi längtar efter vår bebis nu. Det känns på något vis verkligare än innan.

Jag har fortsatt må bra men jag är tung. Känner att kroppen inte orkar som den orkade innan, energin tar snabbare slut. Känner inte för att vara social längre tider eller vara bland massa folk hela dagarna. Har stor behov av att vila hemma nu. Fått tillbaka liiiite av morgonillamåendet men inte alls som innan. Känner mig ganska som vanligt i psyket men längtar efter mig egen kropp, att kunna röra mig fritt och att kunna göra saker som man kan när man inte är gravid. Dock trivs jag ganska bra med att vara gravid. Jag kanske blir en av dem som saknar magen sen?

Sover dåligt eftersom jag vaknar av att jag behöver vända mig vilket är ett projekt i sig. Behöver alltid gå upp och kissa någon gång med. Marcus sover numer ute i vardagsrummet för han klarar inte av mitt snarkande. 

Har blivit frälst i söta drycker ocskå! Kalla och söta drycker men älskar fortfarande iskallt vatten. Men alltså Pepsi med is i mitt hjärta.

Bb-väskan är packad, allt är inköpt och rummet är inrett och redo. Vi väntar väl bara på bebis nu.

Bebis ligger för övrigt i säte och gick inte att  vända så vi får föda med planerat snitt. Men det känns bra det med.
Vändningsförsöket var verkligen ett hemskt plågeri på alla sätt och både Marcus och jag tyckte det var otäckt. Usch! Aldrig mer!
 Jag har varit en aning nervös och rädd när jag tänkt på förlossningen (innan när jag räknat med vaginal förlossning). Har läst på massa och försökt lära mig saker att underlätta och fokusera på. Men nu behöver jag inte det längre. Nu kommer jag vet när och hur det sker. Lugnande på något sätt.



Sammanfattar denna månaden som låg på energi, trött och lite nervös.

Illbatting till bebis!

Sista morgonbönen och mötet igår. Det blev fint och de gillade cupcakesen. Min handledare Patrik fick sin present. Kändes konstigt att det var hejdå. Vet inte om jag fattat det än. 

Min sista dag på kontoret skulle varit på fredag men det blev ändring på det. Blir torsdag istället. Var nämligen hos BM imorse och hon har de 2 senaste gångerna varit osäker på om bebis vänt sig rätt och även så idag. Så vi fick remiss till ultraljud och åkte in och kollade. Och mycket riktigt ligger bebis med rumpen neråt... suck, inte ens ute och redan en illbatting. Så vi fick boka in vändningsförsök. De säger att det är 50% chans att det funkar och vill den inte vända sig kommer jag välja planerat kejsarsnitt. Jag vägrar försöka föda i säte faktiskt. Har tänkt på detta hela dagen och kommit fram till att det känns lugnt med situationen att bebis inte är vänd men JAG väljer efter förutsättningarna. Det är min kropp. Punkt.
I övrigt var allt bra, mina järnvärden var superbra (jag som knappt tar järntabletterna), magens mått enligt skolboken på kurvan och bebis hjärtljud och allt övrigt såg bra ut. Kul att se fisen igen även om h*n som vanligt inte lyder barnmorskor och tänker göra det lätt eller visa sig. Gosar tydligen hellre med navelsträngen framför ansiktet än låter mamma och pappa se det ordentligt...
En riktig Magnusson får man väl ändå säga. Haha! Envis.

Och alla ni som tyckt att min mage vart stor. Nepp! Det är jag som är liten, min mage följer genomsnittskurvan perfekt som den ska sa BM. Skolboksexempel!



RSS 2.0