Bebisbubblan

Idag är Nicole en vecka. Tiden går jättefort men vi slösar verkligen inte bort den utan myser ihop om dagarna. Och jag är så glad att Marcus ska vara hemma i 4 veckor istället för 2. Denna tiden med varandra får vi ju aldrig tillbaka. 

Vi kom hem i söndags kväll och i måndags var mormor och moster här en stund på dagen och hälsade på, bebismös och lagade mat åt oss. Lyx och så roligt att de fick träffa lillskruttan.
I tisdags var vi på återbesök i Malmö för vägning och kolla för att hon är lite gul. Men det får neråt och vikten uppåt så ingen oro här inte.

Igår vart vi ute på första vagnrundan och lillskruttan verkade verkligen gilla det. Sov sig genom Elon, systemet och handling på Ica. Och yey för min kropp som inom en vecka efter operation klarade det. Trött var jag efter men det är ju superbefogat. På kvällen kom farmor, farfar och fabror Linus och hälsade på Nicole. Kärlek säger jag bara. Hon var i en famn hela kvällen och fick presenter. Stolt farmor och farfar och en lite försiktigare farbror. Haha.

Vi har en himlans snäll bebis (varför säger man så för övrigt, ingen bebis gör ju saker av elakhet eller snällhet) som sover och äter bra men har humör om hon vill visa den sidan (typ när hon är hungrig). Men mest är hon nöjd och tillfreds vilket gör oss lyckliga.





Min förlossningsberättelse

Ja jag tänkte jag lika gärna kunde göra en sån. Varnar för långt inlägg.

Vi hade som sagt planerat kejsarsnitt och redan tisdagen efter vändningsförsöket fick vi hem en tid. 7/2 i Malmö. Sen fick man lämna blodprov innan och ringa dagen innan för exakt tid och vi fick kl 09. 
Då vart vi på plats i Malmö efter en fastande morgon och nervös resa in. Men vi fick vänta i väntrummet en liten stund och sen fick vi komma in i ett eget rum på op där jag fick byta om, få infarter i armen och kateter. Glamouröst eller hur? Nja. Sen fick vi veta att det kommit in akuta snitt plus att det var många planerade idag så vi skulle behöva vänta. Kanske tillochmed till dagen efter. Så vi låg på vårt rum och kollade på folk i Pildammsparken från fönstret, spelade quizkampen och vilade lite. Var en fin och förväntansfull tid så här i efterhand, bara vi 2. 
Sedan kom de in och presenterade sig och sa att runt ett plockar de ut bebis. Så exalterade vi blev. Efter lite till väntan kom narkosläkare och andra och hämtade oss. Marcus fick ta på sig en sån snygg rymddräkt och jag fick ta min kateterpåse och så gick vi med.

I op-salen vart det massa folk och alla var så trevliga och presenterade sig. Hon som skulle ansvara för bedövning pratade lugnt medan jag började skaka lite av nervositet men kände mig ändå trygg. Många känslor att hantera bara. Men hon gav mig ryggmassage och gick sedan lugnt igenom allt innan det var tid för att sticka. Kändes knappt någonting fast hon höll på en liten stund och sa förlåt var det ingen farlig smärta. Sedan fick jag ligga ner och förbereddes med skulle och tvättning och grejer. De kollade så jag var bedövad och ja eftersom jag inte kände något nyp så vart jag det. Kändes nästan som att vara liiite full och inte känna sina ben. Haha. 
All personal checkade in, tror typ de spelade in på något sätt? Alla vart på sina stationer och förlossningen började. Kändes bara som de drog i min mage och efter ett tag så sa de att det var nära och så hörde vi skrik och började störtböla båda 2 direkt. Det var faktiskt den finaste stunden i hela mitt liv (gråter typ när jag skriver detta). De tog fram henne bakom skynket och visade upp vår lilla flicka och jag ba  "jag visste det" och fulgrät av lycka så de kom och torkade mitt ansikte. Marcus fick följa med och klippa navelsträngen och de vägde och torkade henne innan hon las på mitt bröst. Svårt att hålla henne där dock och jag fattade ingenting och var bara så lycklig med detta lilla gråtande barn på mig. Sedan tog de med henne och Marcus, jag syddes ihop och fick info om att allt gått bra men låg bara där för mig själv i någon typ av lycklig chock. 

Rullades sedan till rummet igen där jag fick henne på mig och vi alla fick vara tillsammans ett tag medan jag fick återfå rörelseförmåga i benen. Och vi bara kollade på henne. Hon är prefekt!

Min förlossning var verkligen en fantastisk upplevelse! Den var inte alls som jag tänkte mig men hundra gånger bättre. Så bra personal, så smidigt och inte ett uns av smärta. Bara lycka! Jag som ville föda vaginalt och var lite besviken först innan jag ställt om mig på kejsarsnitt är imponerad av hur fint och bra det var. Så fick vi vår Nicole som vi älskar mer änlivet självt. Kl 14.54, 3590 g, ca 50-52 cm (gick inte att dra ut hennes ben helt eftersom hon legat i säte så vet inte exakt).

Bästa upplevelsen i livet kan jag lätt säga!






Storm av känslor

Jag vet inte vad jag ska säga bloggen... Hon är bara det finaste som finns. 

Vår Nicole Solveig Cecilia Ekberg 💖

Jag fattar vad folk menar med uttrycket "mina människor" nu. Hon och hennes pappa är mina människor. Ingenting är som detta och det går inte att beskriva med ord. Bebisbubblan kanske spricker sen av vardagsbestyr men detta är djupare kärlek än så, gränslös och oändlig kärlek. Jag har allt nu.

"Vi känner varandra genom
Tusen fenomen
Du var redan där
Min dröm var redan du"
(Winnwebäck qoute)
RSS 2.0