Fredagen kunde jag sluta liiite tidigare och ta det lugn hemma en stund innan Marcus kom hem med hämtmat. Sen blev det handboll (som jag sagt, dessa sporttokiga Ekbergs) för Sverige spelade.

Lördag var Marcus iväg och jobbade på hockeyn och jag hade det lugnt och skönt hemma. Städade undan lite och sen när Marcus kom hem körde vi lördagsmys med På Spåret, alkoholfri öl och mat.

Och söndag då, alltså vilken söndag det var! Vi gick upp tidigt, fixade oss (uää, jag kunde tyvärr inte klämma mig i min kaftan) och hämtade Marike för att komma tidigt till Lunds domkyrka. Vi ville ju ha bra platser på prästvigningen så vi skulle se vår Emma ordentligt. Efter en jättefin och känslosam vigningsgudstjänst blev det kramar och vidare till fest. Så roligt att få fira Emma, äta gott och höra alla fina ord om denna kvinna. Och varenda lovord stämde! Grät till talen gjorde vi med och allra mest när Emmas barn höll tal. Som gjort för bölfest. 

Nu är vi prästvigda hela gänget som pluggat ihop. Nu är vi alla förbi målet. Svårt att inte bli nostalgisk men nu har vi ju det bästa framför oss; att få vara kollegor! Dessutom har det ju tillkommit några såna där trevliga respektive på vägen. Som sagt, livet ligger framför oss nu, alla tillsammans.

På kvällen drog vi hem till oss, en del av gänget och käkade hämtmat å spelade spel ihop. Bästa sättet att "efterfesta" en söndag för vår Emma (som måste vart helt slut till kvällen). Vilken dag! 

Får ni chansen att gå på prästvigning så ta den! Det är banne mig mäktigt!