Men fyller man år på en vanlig jobbdag är det bara att ta sig dit och tur det för mina kollegor och chef är superfina som fixade tårta och sjöng. Och! För första gången fick jag dela min födelsedag med någon. Krille här på jobbet fyller med så vi fick dela det här datumet 11e september som alla andra bara kopplar till sorg. Äntligen.

Hemma så fick jag blommor och en present till (en julgranskula med Disneyslottet i). Sen fixade jag och Marcus oss för att gå ut och äta med svärfamiljen. Supermysig kväll med fler paket och efterrätten jag tog vart drömmig! Älskar creme brulee.

Det blev en lugn födelsedag med massa fina hälsningar. Precis som jag ville ha den. Och jag är annars ganska barnsligt förtjust i att fira min födelsedag men i år så glömde jag nästan bort att jag fyllde. Och kände inte så mycket för den mer än att det var en mysig dag. Annars känner jag mig alltid som center of attention just den dagen. Kan kanske ha att göra med att någon annan ständigt känns som min center of attention varje dag nu? Vilket gör min egen födelsedag mindre viktig. Eftersom bebis tar upp de mesta av mina tankar så känns det som det är så. Och det är lugnt för mig faktiskt.