Att vara på det stället hjälpte ju inte tanken på den brutala smärtan jag förväntar mig när det är dags att föda. Men nu har det börjat vända, smärtångesten. Sakta men säkert. Nu har jag börjat kolla på förlossningsvideos och nu kan jag faktiskt känna mig lite pepp ändå. Jag ser ju att de har så ont men det kommer något bra av det. Känns skönt att det inte är en panikkänsla längre i alla fall och det ser så fint ut att få göra det tillsammans med den man älskar. Jag kan ändå längta lite nu.