Som sagt besökte vi synagogan i Erfurt och ledaren för församlingen pratade om den och judarnas historia i staden samt nutid och den rädsla han faktisk kände. Han hade överlevt WW2 och var nu verkligen rädd för att antisemitismen och hat har börjat blomma upp i världen mer igen. Det var verkligen gripande att se och det berörde så mycket. Speciellt med vårt kommande val i Sverige i tankarna där ett parti med rötter i nazismen som vill göra skillnad på människa och människa är så stort... Den judiska männens rädslor var äkta och det känns förståeligt. Aldrig aldrig ska jag behöva säga till mitt barn att jag hjälpte såna här makter att få det minsta utrymme i världen att fara runt. Det var min starkaste känsla där och då.

Efter åt vi glass och skulle vidare till ett superintressant arbete mellan katolska munkar och en protestantisk församling där vi fick fira en katolsk mässa. Detta är ju ett unikt samarbete! 

Sen käk i stan och så trevligt vi hade det. Satt med de slovakiska prästerna och snackade och de vart ju skitroliga. Tänk att  i är så olika och samtidigt så lika.

Sista dagen jobbade vi med ekumeniska skrifter under dagen och dick lite vilopaus. Kvällen vart det gemensam mässa vid matbordet och sen åt vi en "svensk grillbuffe". Så gulligt av dem. Så roligt vi hade resten av kvällen med säckpipaframträdande, allsång från en tysk sångbok och jag blev tillochmed tvingad att spela en låt på gitarren (vilket jag typ aldrig gör, folk vet knappt att jag kan spela, haha). Världens goaste gäng med dessa fantastiska människor. 

Detta kommer vara ett minne för livet!