Det har vart en hektiskt månad 3 som gått fort eftersom jag jobbat så mycket. Stressen med mycket jobb gjorde nog illamåendet värre så det här varit på topp hela denna månaden om man säger så. Kräkts emellanåt och alltid behövt äta direkt när jag vaknar för att ens ha en chans att slippa. Men det kunde överraska lite här och var ändå. Doftsinnet blev tidigt maxat och det har suttit kvar.

Svullnaden och den uppblåsta magen har varit med hela tiden. 

Känslorna då? Jo men det började bli mer verkligen ju längre tiden gick, några fick reda på det/såg det och slutligen kom den magiska veckan då vi kunde berätta offentligt och lugna oss. Med det kom alla framtidsdrömmar och glädje i att få handla lite fina bebiskläder.

Precis här i slutet började en riktig bebismage skymta fram. Även om den inte är sådär fin och rund och typiskt gravid så ser man i alla fall skillnad på hur jag såg ut innan. Nu ser man att någon ligger där. 

Och ultraljudet vi fick va på var magiskt. Det låter lökigt men det var så. Och jag som förväntade mig att jag inte skulle känna så mycket för att det skulle vara för overkligt men där inne låg vår bebis och rörde sig och sprattlade. Man såg att det var en människa där. Det var det finaste ögonblicket vi fått dela någonsin tror jag. Gifta sig med den man älskar är fantastiskt men se bebisen man gjort tillsammans var magiskt.

Och precis i slutet av månaden har saker i kroppen blivit lättare. Typ mindre illamående på morgonen, mindre uppblåst och allt sånt där. Hurra.

Sammanfattning: illamående men slutligen bättre