Vi reste till Grekland och kände mig hyfsat bra då förutom på morrnarna men det blev det värre och illamåendet blev ett faktum. Kan fortfarande inte tänka på maten vi åt där utan att må illa... Började sedan kräkas på morgon/förmiddag av antingen hunger, mättnad, att borsta tänderna eller bara konstiga tankar. Suck. Kunde bara äta sånt jag var sugen på och var tvungen att vara regelbundet.

Vi var på första besöket hos barnmorskan men det var inte så mycket man tog upp så tyckte jag inte. Frågade om min vikt, fick datum för bf, böcker och info.

Fick göra ett tidigt ultraljud i v.5 för att stilla min oro att fostret låg fel och där fick jag se en liten prick med ett pickande hjärta på rätt plats, i livmodern. PUUUH! Kunde äntligen pusta ut lite och sluta oroa mig för det. Men känslorna har jag nog ändå bedövat ganska mycket och har inte vågat ta ut så mycket i förskott fast jag klart ändå vart himlans glad att bära på vårt barn. Hade stort behov av att prata om det men kände inte riktigt att jag vågade heller och bara våra föräldrar och vi visste om det... knepigt.

Här kommer en bild på en superuppblåst mage i andra månaden. Ingen bebismage, utan bara uppblåst... Den här magen ändrar sig nämligen hela tiden från morgon till kväll och dag till dag.

Summerar månad 2 som illamående och uppblåst