För ca 4 år sedan kom jag första gången till till en träff hos 24 äventyrens konfirmandarbete (supernervös). Men jag blev omhändertagen av 2 härliga killar som jag tyckte var totalt knäppa, alltså sjukt roliga. De satte lite vad jag kände för 24 äventyren den där första dagen. Att man fick vara sig själv och att amning var bland vänner där det mesta var tillåtet. Igår var jag på den sista tisdagsträffen för 24 äventyren. Och det är galet men där var vi alla 3 igen. Jag, Olof och Erik. De va där min första och min sista träff och det känns så sjukt bra. Cirkeln är sluten. Det känns så sorgligt att gå vidare men jag är samtidigt redo för nya äventyr. Tack i alla fall Olof och Erik för första och sista gången. Kärlek till dessa grabbar alltså.