Vaknade idag till den sorgliga nyheten att Lemmy Kilmster förlorade kampen mot cancer.

Det gör mig sjukt sorgsen att en sådan leged har gått bort.

 

Mitt första minne med Motörhead (utom alla historier jag hört från farbror Henrik under min uppväxt) var konserten på Sweden Rock Festival. Minns tyvärr inte året för jag har vart där varje år sen 2006 så jag blandar ihop ganska ofta. Men Motörhead  har varit där flera gånger och man missar ALDRIG Motörhead.

Första gången stod jag längst fram till höger med min vän Annie o vi va supertaggade! Kunde bara Ace of Spades då men va väl kanske 13 år också så de började precis ta fart de där intresset, mycket att lära då.

Men jag älskade allt! Ljudet, planet under bomber, Lemmys hesa stämma, låtarna, ALLT!

Har också läst White Line Fever och där får man verkligen veta hur Lemmy byggt din karriär från grunden till att bli en rock-ikon. Jag beundrar verkligen det!  Där kom inget gratis för att någon förälder var känd utan det var äkta kämparglöd!